Politik och strategier 

Framsteg görs när det gäller att ta itu med hindren för agroekologisk övergång. Dessa hinder övervinns genom en rad olika strategier och åtgärder. EU:s förordningar och direktiv om jordbruksmetoder bedömdes ha en positiv roll för den agroekologiska övergången. 

En analys av politik och strategier i fallstudier i 15 länder rapporterade att instrumenten i den första pelaren i den gemensamma jordbrukspolitiken har svagare kopplingar till agroekologiska övergångar än instrumenten i den andra pelaren (Linares Quero et al., 2020). Bland de sistnämnda konstaterades att de mest effektiva instrumenten var miljöåtgärder inom jordbruket, ekologiskt jordbruk, modernisering och investeringar i jordbruket samt rådgivning, information och utbildning. 

Innovativa marknads- och politiska incitament identifierades som är lämpliga för att främja agroekologiska omställningar (Galioto et al., 2021). Inom livsmedelspolitiken fick offentlig upphandling av ekologiska produkter för offentliga matsalar och de nationella livsmedelsstrategierna höga poäng för att underlätta den agroekologiska övergången. Bland marknadsinstrumenten bedömdes certifieringssystemen överlag positivt, men åsikterna varierade och ibland gick de isär.

Kultur och mentalitet kan utgöra hinder för övergången till agroekologiska jordbrukssystem. Jordbrukare, institutioner, myndigheter, företag och andra aktörer i värdekedjor förlitar sig ofta på att de är bekanta med befintliga metoder och erfarenhetsbaserade resultat. Motstånd mot förändring, obeprövade metoder eller tröghet när det gäller att ändra ståndpunkt hindrar införandet av nya idéer och metoder. Det finns en lång tradition av informellt eller formellt samarbete mellan jordbrukare, t.ex. genom lantbruksmaskinringar (t.ex. CUMAs i Frankrike och RingLink i Storbritannien). Det finns dock belägg för att jordbrukarna inser värdet av samarbete, men väntar på att någon annan ska ta initiativ till det (t.ex. i den tjeckiska fallstudien). Viljan att genomföra agroekologiska metoder påverkas av förtroendet mellan jordbrukare och andra aktörer, vilket kan vara lågt när det gäller att genomföra eller övervaka politiska åtgärder, t.ex. miljösystem inom jordbruket. Uppgifter från den brittiska fallstudien visar hur man kan ta itu med sådana hinder genom effektiva forum för samskapande, nätverk och samarbete.

Uppgifter från Navarra i Spanien visar hur effektivt det är att använda åtgärd 16.2 i programmet för landsbygdsutveckling för att finansiera innovativa projekt som gör det möjligt att dela maskiner, samla in och sälja ekologiska produkter från småskaliga producenter och stödja en månadsmarknad för ekologiska och lokala produkter. Det finns bevis för fördelarna med liknande tillvägagångssätt för biodistrikt (t.ex. Chianti, Italien; italiensk fallstudie).

Exempel på andra initiativ som har visat sig bidra till övergången är följande: 

• Fleråriga investeringsplaner för att möjliggöra en gradvis övergång (t.ex. övergång till nya beskärningssystem för persikor, grekisk fallstudie);
• Främjande av samarbete i hela värdekedjan, med stöd för kollektiva miljöåtgärder inom jordbruket (t.ex. den grekiska fallstudien);
• Samarbete mellan jordbrukare under produktionen (t.ex. kollektiv kompostering, gemensamma väderprognoser, italiensk fallstudie); 
• Ökad kunskap om inkomstalternativ till intensiv boskapsuppfödning (schweizisk fallstudie);
• Evidensbaserade rådgivningstjänster med fokus på nya metoder (grekisk fallstudie) och för att fylla kunskapsluckor, t.ex. metoder för markskydd (t.ex. ungersk fallstudie); 
• Prispremier genom tillämpning av standarder för agroekologiska metoder skulle göra det lättare för jordbrukare och företag att ingå avtal om produkter (svensk fallstudie). 

Bättre stöd till kollektiva åtgärder skulle kunna göra det lättare för jordbrukare att få tillgång till särskild utbildning, bearbetningsanläggningar och jordbruksmaskiner som de annars inte skulle ha råd med. Det underlättar också kommunikationen mellan jordbrukare och stöder skapandet av kunskapsutbyte mellan jämnåriga, vilket kan minska jordbrukarnas aversion mot risker i samband med införandet av nya agroekologiska metoder. Nätverk bidrar till att skapa synergieffekter mellan lokala aktörer i värdekedjan, vilket kan möjliggöra en rättvisare fördelning av mervärdet och därmed stödja den lokala landsbygdsutvecklingen.

 

Ekologiska jordbruksmetoder

Ökningen av ekologiskt jordbruk i Europa är en utgångspunkt för övergången till mer hållbara jordbruksmetoder. Inom vissa sektorer och områden har ökningen varit snabb (t.ex. mjölkproduktion i Lettland). 

Sådana övergångar kommer att underlättas av mekanismer som stöder integrerade metoder för jordbruksmetoder som återspeglar komplexiteten hos agroekologiska jordbruksmetoder (t.ex. genomförande av komplexa växtföljder med baljväxter, produktion av foder och gödningsmedel på gården, förbättring av den biologiska mångfalden och markkvaliteten osv.) fallstudie Lettland ). Detta skulle innebära att man går bort från mer snävt definierade miljömässiga, sociala och ekonomiska frågor. 

Övergången till agroekologiska jordbrukssystem och jordbruksmetoder kräver dock att man minskar risken för de investeringar och åtgärder som krävs (t.ex. tillgång till långsiktiga kontrakt med privata företag, betalning av en premie för hållbarhetsmetoder; svensk fallstudie).
 
Det finns ett behov av att stärka aktörernas positioner i värdekedjan för att utveckla en dynamik för att få produkter i bruk och för att göra fortsatta framsteg i övergången (t.ex. ekologiskt mjölkjordbruk, Lettland). 

Infrastruktur

Hoten mot försörjningskedjornas integritet och enskilda företags eller sektorers ekonomiska livskraft omfattar svagheter i den lokala infrastrukturen. Sådan infrastruktur omfattar även infrastruktur utanför gården: 

• Transport (t.ex. väg-, järnvägs- och färjenät); 
• Kvalitet och effektivitet i försörjningskedjorna för grödor och boskap (t.ex. stallanläggningar för att garantera djurens välbefinnande på marknaderna; fallstudie från Storbritannien); 
• Lokala slakterier och slakterier; 
• Tillgång till icke-fossila bränslen (t.ex. vätgas för transporter och jordbruksmaskiner);

och på gården: 

• lagring (t.ex. ensilage, vatten);
• Hygienanläggningar (t.ex. duschar, kläder; t.ex. fallstudie från Rumänien);
• Bearbetning av produkter på gården skulle förbättra den ekonomiska stabiliteten för jordbruken i vissa värdekedjor (t.ex. mejeriprodukter, Litauen). 

 

Kunskapsutbyte

UNISECO:s resultat visar på betydelsen av rådgivning, forskning, innovation och utbildning i jordbrukssystemens sociala nätverk. Analysen av marknadspolitik och marknadsinstrument visade att stärkande av kunskapsbasen för jordbruksmetoder och stöd till systemet för kunskap och innovation inom jordbruket är viktiga steg för att stödja spridningen av agroekologiska jordbrukssystem (se Quero et al., 2020). Det bidrar också till att minska jordbrukarnas riskaversion och stärka konsumenternas ställning. 

Forum som underlättar effektivt kunskapsutbyte erbjuder potential att informera påverkare inom institutioner (t.ex. jordbrukare, offentliga myndigheter, företag, forskning). Exempel på effektiva mekanismer för denna process är North-East Scotland Agriculture Advisory Group (NESAAG; fallstudie i Storbritannien), förstärkning av jordbrukskammarens roll som samordningscentrum för oberoende rådgivningstjänster (ungersk fallstudie) och ett regionalt samordningscentrum för jordbruks- och innovationssystem (italiensk fallstudie).

 

Sociala rättigheter

UNISECO:s resultat ger en inblick i potentialen för agroekologiska jordbrukssystem och jordbruksmetoder att bidra till den europeiska pelaren för sociala rättigheter. Det handlar bland annat om betydelsen av rådgivning, forskning, innovation och utbildning i jordbrukssystemens sociala nätverk, vilket bidrar till FN:s mål 4 för hållbar utveckling om utbildning och livslångt lärande. Möjligheterna att lära sig, utmana och debattera nya bevis från olika perspektiv bidrar till att undanröja hindren för införandet av agroekologiska metoder.

Det finns belägg för att industrin och jordbrukarna behöver arbetsbaserad kompetens, lärlingsutbildning, livslångt lärande och akademiker, men att de möter konkurrens på arbetsmarknaden (fallstudie från Storbritannien). På lång sikt krävs ett strategiskt tillvägagångssätt för att tillhandahålla utbildning, fortbildning och livslångt lärande för att det ska kunna tas upp av relevanta myndigheter och vara attraktivt för potentiella studenter och elever.

En viktig rekommendation från UNISECO är att stödja särskilda utbildningskampanjer och certifierings- och märkningssystem för att skapa en efterfrågan på agroekologiska produkter. Om agroekologiska teman tas med i läroplanen för formella utbildningsprogram (gymnasie- och högskoleutbildning) skulle det kunna bidra till att skapa en ny generation jordbrukare som ägnar större uppmärksamhet åt miljö- och hälsokonsekvenserna av olika jordbruksmetoder. Sådan utbildning skulle också kunna öka medvetenheten om informations- och kommunikationstekniska verktyg, vilket är en nyckelfaktor för den agroekologiska övergången i Europa. 

Lärandet bör utformas så att det är: 

• anpassat för användning och tillgängligt för alla typer av aktörer; 
• relevant för alla stadier av den agroekologiska omställningen i jordbrukssystemen; 
• vara anpassat till de enskilda aktörernas livsskeden; 
• vara samtida med tekniska och sociala innovationer.

Resultaten omsätts i en politisk rapport med rekommendationer för stöd till rådgivning, utbildning och livslångt lärande för att främja agroekologiska övergångar.