Välkommen till den här delen av Agroecological Knowledge Hub, en plats som är tillägnad icke-statliga organisationer/civila samhällsorganisationer som är en integrerad del av det agroekologiska jordbruks- och livsmedelssystemet i Europa.
Att bygga upp kontinuiteten vetenskap-politik-praktik (eller vice versa) genom att involvera icke-statliga organisationer för att tillsammans lära sig och bygga upp praktiska, användbara lösningar för att främja agroekologin.
Ta reda på vad de icke-statliga organisationerna bidrar till omvandlingen av jordbruket och livsmedelssystemen och vad de kan göra inom den närmaste framtiden.
Använd de tre verktygen nedan för att identifiera och bidra till att genomföra positiva förändringar i din lokala kontext.
Verktyg för att identifiera och stödja positiva förändringar i din miljö
- I dina projekt: det tvärvetenskapliga tillvägagångssättet med hjälp av plattformar med flera aktörer (MAP).
- I styrningsdimensionen i ditt lokala jordbrukssammanhang: analys av sociala nätverk (SNA).
- I din lokala/regionala/nationella marknads- och policyram: multikriterieanalys av marknads- och policyinstrument (MCA).
I dina projekt: det tvärvetenskapliga tillvägagångssättet med hjälp av plattformar med flera aktörer (MAP).
MAP:erna är en viktig del av UNISECO-projektets tvärvetenskapliga karaktär. Ett viktigt mål med användningen av MAP:s är att inte skapa klyftor mellan vetenskap och praktik och att tillhandahålla en rådgivande ram som stöder en "systemansats" på det ämne du vill ta itu med.
I detta synsätt erkänns värdet och nödvändigheten av att sammanföra flera källor till kunskap och erfarenhet från olika bakgrunder, roller och discipliner (t.ex. vetenskap, praktik, näringsliv, företag, rådgivningstjänster, icke-statliga organisationer, utbildning), kategorier av aktörer (kunskapsproducenter, användare och förmedlare mellan dessa, nätverk, kluster) och som kan reflektera över olika typer av innovationer (tekniska, sociala och organisatoriska).
UNISECO:s plattformar med flera aktörer (MAP) gav ett kontinuerligt engagemang och ett öppet utbyte av idéer i båda riktningarna för gemensamt lärande och gemensamt skapande av kunskap med slutanvändare och intressenter inom jordbruket på EU-nivå och i de lokala fallstudierna. Varje MAP bestod av 10-20 representanter, som valdes ut för att återspegla relevansen för projektets ämne - övergång till och stöd för agroekologiska jordbrukssystem i EU - och dess fallstudier. Medlemmarna i de fleråriga planeringsgrupperna omfattade personer, grupper och/eller institutioner som påverkar eller påverkas av de agroekologiska jordbrukssystemens processer och resultat, däribland icke-statliga organisationer och leverantörer av rådgivning/tjänster, tjänstemän som ansvarar för genomförandet av politiken och den offentliga förvaltningen, representanter för livsmedelsvärdekedjan och jordbrukare. MAP-deltagarna gav råd och feedback om aktiviteter och material, vilket säkerställde att resultaten var relevanta för deras behov, och de var involverade i identifieringen av de viktigaste hindren och drivkrafterna för övergången till jordbrukets miljövänliga jordbruksmetoder, utvärdering och samkonstruktion av förvaltningsstrategier och politiska och marknadsmässiga incitament för att stärka jordbrukets miljövänliga jordbruksmetoder, för att nämna några exempel.
Riktlinjer för att tillämpa MAP-metoden i din miljö
Här bifogas två metodiska riktlinjer som vi sammanställt för att hjälpa alla organisationer
som är intresserade av att testa/använda denna metod för att ta itu med komplexa ämnen som de som rör
agroekologiska jordbrukssystem.
Du kan läsa mer i detalj i D7.3 - Rapport om bedömning av tvärvetenskapliga verktyg och metoder om hur man
utvärderar kvaliteten på samverkan och resultaten av en MAP, samt detaljer från en sådan utvärdering av de MAP:er
som sammanställdes i UNISECO.
Ladda ner:
D7.3 - Report on the Assessment of Transdisciplinary Tools and Methods (pdf)
I styrningsdimensionen i ditt lokala jordbrukssammanhang: analys av sociala nätverk (SNA)
SNA definieras som en kartläggning och mätning av relationer och flöden mellan människor, grupper, organisationer, datorer eller andra enheter som behandlar information/kunskap (Krebs, 2010). Den sociala relationella strategin för förvaltning av naturresurser, som genomförs genom SNA, gör det möjligt att undersöka hur mönstrade relationer mellan aktörer inom ett system möjliggör och begränsar mänskliga åtgärder för naturresurser (Bodin och Prell, 2011). Och det är också ett sätt att visualisera kraften i förbindelserna mellan människor, vilket gör det möjligt att identifiera hur interaktion och kunskapsutbyte är strukturerat och hur det kan optimeras.
SNA kan genomföras med hjälp av antingen kvantitativa och/eller kvalitativa metoder. I UNISECO gjordes analysen med hjälp av en blandad metod med följande mål:
- Att identifiera och analysera de mest relevanta aktörerna för att hantera viktiga agroekologiska dilemman (utmaningar) i de 15 fallstudierna (bland de sju huvudtyperna av aktörer: jordbrukare, myndigheter och förvaltningar, aktörer i värdekedjan för jordbruksprodukter, aktörer inom vetenskap, innovation, rådgivning och kapacitetsuppbyggnad, icke-statliga organisationer, civilsamhällesorganisationer, representanter för lokalsamhället, konsumenter, media), och att avslöja deras roller, positioner och ståndpunkter;
- Identifiera och analysera de styrningsnätverk som är relevanta för varje utmaning, genom att avslöja regler, bestämmelser, maktförhållanden, konflikter, samarbeten, dynamik i kollektiva åtgärder, flöden av kunskap och materiella varor, för att förstå beslutsprocesserna och hur nätverket och dess delar (aktörer och kopplingar mellan aktörer och aktörer) kan påverka vägen till en övergång till agroekologi.
Analysen gick alltså långt utöver gårdsnivå genom att undersöka hur olika intressentgrupper är engagerade i övergångsprocessen mot ett hållbart jordbruk och hållbara livsmedelssystem. NET-MAP (nätverkskartläggning) var den verktygslåda som användes för gemensam utveckling av nätverkskartor tillsammans med lokala intressenter och för interaktiv analys, med målet att säkerställa samproduktion av kunskap, gemensamt lärande och gynna tvärvetenskapliga tillvägagångssätt (Hauck et al., 2015; Hauck et al., 2016).
NET-MAP-verktyget är inte en programvara utan ett lågteknologiskt, billigt och intervjubaserat kartläggningsverktyg. Med termen "verktyg" avser vi helt enkelt den nödvändiga utrustningen för att genomföra SNA, som omfattar små figurer (eller post-it-kort) som representerar olika aktörer. Linjer dras för att koppla samman aktörerna och avslöja hur de är sammankopplade och, kanske ännu viktigare, hur de inte är sammankopplade. Det kan användas av forskare, förmedlare och genomförare för att visualisera kunskap och förstå samspelet mellan komplexa formella och informella nätverk, maktrelationer och aktörernas mål.
Exempel på resultat från UNISECO:s fallstudier: insikter från boskaps-, åker- och fleråriga grödor samt blandat jordbruk.
I Schweiz var det viktigaste dilemmat hur man skulle kunna minska den höga djurtätheten och samtidigt förbli lönsam mot bakgrund av viktiga beroenden (stallkonstruktioner, djup, marknad i tidigare och senare led, kunskapssystem).
Den schweiziska fallstudien omfattade jordbruksområdet i Luzerns centrala sjöar, ett av de mest intensiva svinuppfödningsområdena i Schweiz och i Europa, vilket orsakar stora miljöproblem. Det verkar som om det finns ett ganska allmänt samförstånd om behovet av att minska djurtätheten. De centrala aktörerna är jordbrukarna. De är kopplade till marknadsaktörer i föregående och efterföljande led, till kommunala och kantonala aktörer samt till aktörer som tillhandahåller rådgivningstjänster. För att bättre ta itu med det centrala dilemmat bör det nuvarande nätverket förbättras i olika avseenden: det bör finnas en tydligare uppdelning mellan olika offentliga organ som företräder motsatta intressen. Fokus bör ligga mindre på att hitta kompromisser än på att noggrant genomföra befintliga lagar. Dessutom bör allmänheten, som har ett stort inflytande, få en mer framträdande roll i nätverket. Det finns en brist på kommunikation om ekosystemens tillstånd och de icke-statliga miljöorganisationerna skulle kunna utöva ett större inflytande. Dessutom är produktion och konsumtion nästan helt frikopplade från varandra och olika aktörer på marknaden i efterföljande led kontrollerar marknaden. Det bör finnas en närmare koppling mellan jordbrukare och konsumenter för att se till att konsumenterna får en bättre uppfattning om hur deras livsmedelsprodukter produceras.
I Ungern var det viktigaste dilemmat hur man kan integrera agroekologiska metoder på åkermark i ett starkt marknadsorienterat odlingssystem för åkermark för att bibehålla och förbättra markkvaliteten utan att det får betydande negativa effekter på jordbrukens ekonomiska lönsamhet. De agroekologiska förhållandena för växtodling i Ungern anses i allmänhet vara goda, men vattenbrist under vegetationsperioden, klimatanpassning och i synnerhet markförstöring innebär ökande miljöproblem för jordbrukarna.
Innovativa jordbrukare är en särskild grupp som är något isolerad från konventionella jordbrukare. Samarbete mellan icke-statliga organisationer och/eller organisationer i det civila samhället med anknytning till markskydd är inte karakteristiskt, varken på nationell eller lokal nivå. Det skulle behövas mer samarbete inom och mellan myndigheter och vetenskapen för att tillgodose sektorns praktiska behov när det gäller att mildra klimatförändringarna och förbereda övergången till agroekologi på lång sikt. Bristen på kvalificerade jordbruksanställda med specifik kunskap (t.ex. precisionsjordbruk) är ett stort problem. Innovationer och digitalisering av jordbrukssektorn går före strukturen och kvaliteten på innehållet i jordbruksutbildningen både på sekundär och högre nivå på grund av gamla strukturer i kurser och ämnen samt brist på kapital för demonstration och utbildning. Jordbrukarna måste uppmuntras av regeringen att delta i forskningsprojekt.
I Italien var det viktigaste dilemmat hur man kan främja diversifiering av odlingssystem i ett mycket specialiserat och marknadsorienterat vinodlingsområde genom att införa agroekologiska metoder för att öka den biologiska mångfalden och förbättra landskapsförvaltningen samtidigt som man bibehåller jordbrukets lönsamhet genom lokala värdekedjor.
Fallstudien gjordes i Chianti Biodistrict. Ett biodistrikt är ett geografiskt område där jordbrukare, medborgare, turistföretag, föreningar och offentliga myndigheter formaliserar ett avtal om hållbar förvaltning av lokala resurser, baserat på produktion och konsumtion av ekologiska livsmedel. I Chiantiområdet i Toscana möjliggjorde bildandet av biodistriktet antagandet och spridningen av viktiga agroekologiska metoder för vinodling, t.ex. gräs mellan raderna, val av lokala sorter, bevarande av halvnaturliga egenskaper samt användning av organiska gödselmedel och bekämpningsmedel och gröngödsling, bland annat. Trots detta står fallstudien inför den avgörande utmaningen att öka diversifieringen av odlingssystemet för att öka den biologiska mångfalden och förbättra landskapskvaliteten. Ett möjligt sätt att ta itu med denna utmaning är att stödja revitaliseringen av underutnyttjade jordbruksområden, särskilt genom att återställa övergivna olivlundar, återskapa åker- och betesmark och utveckla de tillhörande lokala värdekedjorna. Det sistnämnda skulle också kunna öka det lokala jordbrukssystemets motståndskraft genom att minska beroendet av export av en enda produkt, nämligen vin.
Nätverket av aktörer som är involverade i det centrala dilemmat i denna fallstudie är under utveckling, eftersom BD fortfarande håller på att utveckla och utvidga informations- och kunskapsförbindelserna för de viktigaste åtgärderna som är relevanta för det centrala dilemmat.
I Rumänien var det viktigaste dilemmat hur man kan öka den ekonomiska lönsamheten för småskaligt jordbruk samtidigt som man bevarar kulturlandskapet och den biologiska mångfalden. Den höga biologiska mångfalden i Transsylvanien och Maramures är nära kopplad till den strukturella mångfalden och de särskilda jordbruks- och markförvaltningsmetoder som jordbrukarna använt i generationer. Den sociala dynamiken och de faktorer som leder till intensifiering av jordbruket gör dock att landskapet förändras, vilket innebär en rad risker för hållbarheten i allmänhet och särskilt för bevarandet av den biologiska mångfalden i synnerhet.
Förtroende och samarbete är mycket svaga i förhållande till det sociala trauma som det
nationaliserade, kollektiva jordbrukssystemet har lämnat efter sig. Det finns föreningar, men de bildades för att
uppfylla kriterierna för att få tillgång till jordbruksstöd, och kooperativ - en "uppgradering" av föreningar -
saknas. På grund av oviljan att utveckla ekonomisk verksamhet tillsammans och andra utmaningar i fråga om kompetens,
kassaflöde, tillgång till information och infrastrukturer är jordbrukarna fast i ett system med låg produktivitet,
utan möjlighet att skapa mervärde till sin råa jordbruksproduktion och skapa/tillträda till marknaden, vilket
innebär att de är den svagaste aktören i försörjningskedjan.
Styrningsmodellen är gammalmodig och hierarkisk och huvudsakligen unilateral/onidirektionell: från offentliga
institutioner till medborgare. Besluten fattas av personer i maktpositioner och informationen cirkulerar snarare genom
informella sociala kanaler. De lokala grupperna och de icke-statliga organisationerna spelar en viktig roll när det
gäller att informera lokalsamhällena om frågor av gemensamt intresse som rör deras expertområde/intresseområde och
att företräda lokalsamhällenas röst i beslutsfattande forum. Dessa organisationer investerar också i
lokalsamhällena - i ekoturism och livsmedelsrelaterad infrastruktur/anläggningar och evenemang, fortbildning eller
marknadsutveckling. Ett annat viktigt arbetsförhållande finns mellan jordbrukare/jordbrukssammanslutningar och organ
för jordbruksstöd (APIA, AFIR), där stödmottagarna förlitar sig på att organens anställda inte bara registrerar
deras ansökningar utan också hjälper dem att förbereda pappersarbetet.
För mer information om exemplen ovan och de andra tio fallstudierna, läs D5.2-rapporten.
Ladda ner:
D5.2 - Governance Networks Supporting AEFS
Riktlinjer för att tillämpa SNA i din miljö
Här bifogas en kortfattad vägledning som vi sammanställt för att hjälpa alla organisationer som är intresserade av att testa/använda denna metod för att bättre förstå sitt lokala styrelsesammanhang som en grund för att utforma/samarbeta med bättre strategier för att driva på positiv förändring, oavsett om det är inom jordbrukssektorn eller någon annan sektor.
Ladda ner:
UNISECO Methodological Brief: Social Network Analysis: Brief Step-by- Step Guide (pdf)
I din lokala/regionala/nationella marknads- och policyram: multikriterieanalys av marknads- och policyinstrument (MCA)
Marknads- och policyinstrument - subventioner, incitament, skattelättnader, program etc. - är inbäddade i komplexa institutionella ramar och involverar många parter med olika perspektiv och intressen, och deras förhandsbedömning i samband med ett behov av att omarbeta politiken bör ta hänsyn till flera kvantitativa och/eller kvalitativa kriterier. Beslut i jordbruks- och miljösammanhang kräver att många olika intressenter med olika och motstridiga ståndpunkter deltar, vilket gör beslutet ännu mer komplicerat.
Dessa argument stöder valet att använda en multikriterieanalys (MCA) av MPI, som tillämpas i stor utsträckning av nationella regeringar och internationella institutioner, och det finns många officiellt offentliggjorda riktlinjer och färdiga verktyg. Här, i UNISECO, bygger MCA på två viktiga officiella dokument, nämligen verktygslådan för bättre lagstiftning (EC, 2017) och multikriterieanalys: A Manual. UK Department for Communities and Local Development (UK-DCLG, 2009).
De viktigaste stegen i genomförandet av en MCA är följande:
- Fastställande av mål och val av de MPI:er som ska genomgå en MCA (i fallet UNISECO analyserade vi potentialen hos vissa MPI:er för att underlätta övergången till agroekologiska jordbrukssystem i de 15 fallstudierna i Europa);
- Fastställande av relevanta kriterier mot vilka de fleråriga integrerade programmen kommer att analyseras;
- Intervjuer med relevanta intressenter för att bedöma deras preferenser för varje MPI med avseende på kriterierna;
- sammanställa poängen för varje MPI och dra slutsatser.
I det här avsnittet tillhandahåller vi det MCA-verktyg som skapats för projektets mål, och om du har ett liknande dilemma eller mål när det gäller en önskad övergång i jordbruks- och livsmedelssystem, förklaras det här i en kortfattad vägledning för att stödja dig i din analys och eventuellt i ditt beslutsfattande.
Övergångsstrategierna till agroekologiska jordbrukssystem i de 15 UNISECO-fallstudierna omfattade befintliga MPI i sin nuvarande form, reviderade MPI med föreslagna ändringar av den nuvarande utformningen och nya föreslagna MPI - alla grupperades i åtta makrokategorier: inkomst- och marknadsstöd, miljöersättningar inom jordbruket, ersättningar för investeringar, kunskapsfrämjande åtgärder, certifieringssystem, livsmedelspolitik, nätverksarbete/samarbete och andra åtgärder (t.ex. skattepolitik, landskaps- och markanvändningsförvaltning/planeringsregler, lagar om vilda djur och växter). ). Totalt analyserades 148 instrument, och stöd till miljövänligt jordbruk var den största typen av instrument.
För att uppnå det specifika målet med MCA-bedömningen definierades och användes två typer av bedömningskriterier:
- Prestanda: kriterier som bedömer i vilken utsträckning de fleråriga integrerade instrumenten stöder jordbrukare och andra aktörer för att övervinna hindren för den agroekologiska övergången, vilket till stor del beror på hur det fleråriga instrumentet är utformat;
- Relevans: kriterier som påverkar det fleråriga instrumentets relevans för att stödja övergångsstrategin, genom att utvärdera instrumentets relativa betydelse och hur brådskande/tidsenligt det är att genomföra det.
MCA genomfördes med hjälp av blandade metoder - kvantitativa och kvalitativa, genom intervjuer och workshops, med deltagande av relevanta intressenter i varje fallstudie - politiska tjänstemän, förvaltningsmyndigheter, forskare, lantbrukarföreningar/förbund, icke-statliga miljö- och samhällsorganisationer och andra intressenter från jordbrukssektorn, tjänster och livsmedelskedjan som har tillräcklig erfarenhet av MPI:er. Forskningsmetoden har förbättrat förståelsen av kontextspecifika frågor som rör dilemmat/utmaningen i varje enskild fallstudie, genom att fokusera på bedömningen av befintliga och nya MPI:s potential att främja övergången och på deras praktiska konsekvenser för styrningsarrangemang och politikutformning.
Exempel på resultat från UNISECO:s fallstudier
Vi grupperade de 15 fallstudierna i två huvudkategorier, baserat på vilken typ av utmaning(er) de står inför och vilket stadium av den agroekologiska övergången de befinner sig i: Initierande fallstudier som fokuserade på hur man kan inleda/främja övergången i ett konventionellt system genom att genomföra stegvisa förändringar - Österrike, Schweiz, Tyskland, Finland, Frankrike, Grekland, Ungern, Sverige, Storbritannien, och förbättrande fallstudier som redan tillämpar agroekologiska metoder och som fokuserade på att ytterligare stödja övergången, från gårdsnivå till livsmedelssystemnivå, eller på att bibehålla/konsolidera befintliga agroekologiska metoder - Tjeckien, Spanien, Italien, Litauen, Lettland, Rumänien.
I varje fallstudie hade man tidigare identifierat en rad hinder som skulle avlägsnas av de MPI:er som utvärderades genom MCA för att möjliggöra spridning av agroekologiska metoder. Hindren varierade från biofysiska, tekniska/kunskapsmässiga, ekonomiska, sociala, kulturella/beteende-, institutionella och policyrelaterade hinder.
När det gäller frekvensen av vissa typer av MPI:er var MPI:er som rörde hinder i fråga om mervärde, bearbetning och marknader vanligast i de inledande fallen, medan kunskapshinder aktiverade det största antalet MPI:er i de förstärkande fallen. Fokuseringen på hinder för mervärde, bearbetning och marknader bekräftar behovet av att konsolidera de ekonomiska och marknadsmässiga resultaten av agroekologiska metoder genom särskilda politiska åtgärder. Fokuseringen på kunskapsproblem bekräftar den avgörande roll som medvetenheten och förståelsen av de problem som ska lösas och viljan att anta nya jordbruksmetoder spelar för den agroekologiska övergången.
MPI:er som är kopplade till viktiga hinder (antal MPI:er som tagits upp för att övervinna ett specifikt hinder/totalt antal MPI:er i procent). Upphovsrätt CREA
Fallstudierna om initiering och förstärkning visade en skillnad i de MPI:er som valdes ut för bedömning. I de inledande fallen valdes MPI:er som var mer inriktade på incitament (miljöstöd för jordbruket och investeringsstöd) eller de mindre representerade "andra åtgärder". I de förbättrade fallen föredrog man MPI som var relaterade till nätverk/samarbete och livsmedelspolitik. Detta stämmer också överens med den utbredda kunskapsutmaningen, t.ex. kapacitetsuppbyggnad.
I figuren nedan visas rangordningen av de mest omfattande åtgärderna i förhållande till deras prestanda och relevans som tilldelats av de intressenter som deltagit i den makroekonomiska utvärderingen i alla fallstudier, med kunskapsfrämjande åtgärder, nätverksbyggande/samarbete och betalningar för investeringar som de tre främsta.
Genomsnittliga resultat- och relevanspoäng för MPI:er (samtliga fallstudier). Copyright CREA
Att miljöersättningarna för jordbruket är mer prioriterade än investeringsersättningarna visar att det behövs strukturella anpassningar på jordbruken som går längre än enbart ekonomisk kompensation för att ändra vissa jordbruksmetoder. För att konsolidera övergångsprocessen behöver jordbruken med andra ord gynnsamma villkor för att kunna införa agroekologiska metoder och övervinna de begränsningar som beror på otillräckliga jordbrukstillgångar.
I de inledande fallstudierna rankas certifieringssystemen högt både när det gäller relevans och resultat. Tillgången till specifika certifieringssystem kan ge rätt incitament för aktörerna i livsmedelskedjan genom att öka mervärdet av agroekologiska livsmedel. Förbättrande fallstudier verkar i stället vara mer inriktade på systemiska åtgärder som innebär förändringar som sträcker sig längre än till gårdsnivå.
De fleråriga integrerade åtgärderna för inkomst- och marknadsstöd ansågs vara oviktiga
respektive måttligt viktiga för att initiera eller öka införandet av agroekologiska metoder.
Baserat på dessa forskningsresultat, som beskrivs mer utförligt i D5.4. Innovativa marknads- och politiska instrument
för att främja strategier för agroekologisk övergång, kunde vi dra slutsatsen att de befäster betydelsen av pelare
II-instrumenten (landsbygdsutveckling) i den gemensamma jordbrukspolitiken, särskilt kunskapsfrämjande, samarbete och
miljöstöd för jordbruket, för att uppmuntra den agroekologiska övergången. Detta är särskilt viktigt för
jordbruksföretag som börjar införa agroekologiska metoder och som måste klara av utmaningen att skapa
kunskap.
Ladda ner:
D5.4 - Annex 1: Case study summaries (pdf)
Förbättrad kunskap hos jordbrukarna om fördelarna med agroekologiska metoder och ekonomiska möjligheter är en nyckelaspekt för framgångsrika strategier för agroekologisk övergång. Livsmedelspolitik och certifieringssystem spelar en central roll genom att stödja spridningen av sådana metoder - särskilt när övergången inleds - och den relaterade kunskapen. Att främja horisontellt och vertikalt samarbete i livsmedelskedjan är av avgörande betydelse för att ta itu med de största hindren för övergången. Nätverks- och samarbetsinstrument är avgörande för att skapa synergieffekter inom och mellan livsmedelskedjorna och för att bygga upp konsumenternas ansvar och engagemang, för att ta itu med utmaningen med kapacitetsuppbyggnad och för att förbättra agroekologiska metoder i riktning mot en systemomläggning.
Riktlinjer för att tillämpa MCA i din miljö
Här bifogas en kortfattad vägledning som vi sammanställt för att hjälpa alla organisationer som är intresserade av att testa/använda denna metod för att bedöma marknads- och policyinstrument tillsammans med beslutsfattare, genomförare, stödmottagare och andra potentiellt berörda intressenter, som en grund för att utforma/samarbeta med bättre strategier och incitament för att driva på positiv förändring, oavsett om det är inom jordbrukssektorn eller någon annan sektor. Se till att använda riktlinjerna tillsammans med den tillhörande bedömningsmatrisen (Excel-fil).
Ladda ner:
UNISECO-MCA-tool-assessment-matrix-MPIs_2020_CC.xls
Utforska mer i SESSIT, verktyget för interaktion mellan socioekologiska system.
SESSIT ger möjligheter för icke-statliga organisationer, medborgarorganisationer och lokalsamhällen som arbetar med miljövänligt jordbruk att samla in exempel på jordbrukssystem som övergår från konventionellt till agroekologiskt jordbruk. De kan närma sig dessa exempel från två håll: läsa berättelser från jordbrukarnas perspektiv från olika länder som arbetar i olika jordbrukssystem (fliken Agroekologiskt jordbruk) och/eller utforska politik- och marknadssidan, med de hinder och drivkrafter som hindrar eller främjar övergången till agroekologi (fliken Politik och strategier). Informationen och lärdomarna kan användas vidare i ditt eget arbete med jordbrukare och beslutsfattare.
Enter SESSIT
