• De icke-statliga organisationernas nuvarande roll i agroekologiska livsmedelssystem
• De icke-statliga organisationernas framtida roll i agroekologiska livsmedelssystem

---

De icke-statliga organisationernas nuvarande roll i agroekologiska livsmedelssystem

Öka medvetenheten, investera, förespråka

Forskning har identifierat förekomsten av sociala nätverk som en gemensam och viktig nämnare i fall där olika intressenter har gått samman för att effektivt hantera problem och dilemman med naturresurser (Bodin och Crona, 2009).

Aktörer som tillhör icke-statliga organisationer, organisationer i det civila samhället och representanter för lokalsamhället finns representerade i de flesta nätverk som styr de fallstudier som behandlas i UNISECO, även om det är en låg frekvens. Forskningen avslöjade det faktum att frivilligorganisationernas viktigaste roll är att öka medvetenheten om de viktigaste utmaningarna i fallstudierna bland allmänheten och utöva inflytande genom påverkansarbete på olika nivåer. 

Det finns länder där de icke-statliga organisationerna är mycket aktiva. I Tyskland, till exempel, handlade fallstudien om intensivt jordbruk på åkermark, med särskilda hållbarhetsfrågor som rör förlust av biologisk mångfald och vattenförorening; lokala avdelningar av icke-statliga miljöorganisationer ökar medvetenheten om miljökonsekvenserna av markförvaltningsmetoder.  De finansierar kampanjer och småskaliga åtgärder genom donationer och i vissa fall genomför de särskilda miljöinitiativ tillsammans med lokala byalag som ägnar sig åt att bevara lokala traditioner. De främjar också informationsutbyte mellan jordbrukare och lokalsamhällen om agroekologiska metoder och deras fördelar.  

I Frankrike försöker miljöorganisationerna på samma sätt uppmuntra aktörerna att ta hänsyn till miljöproblemen. Målet är att stödja jordbrukarnas övergång och hela värdekedjan till agroekologiska metoder (t.ex. för att minska vattenföroreningar från insatsvaror i jordbruket). De icke-statliga organisationerna har till och med samfinansierat politiskt stöd till vattendrag med problem med vattenkvaliteten. 

I Rumänien, där småskaligt jordbruk med fördelar för den biologiska mångfalden och landskapet står inför allvarliga ekonomiska utmaningar, är de icke-statliga organisationerna kanaler för informations- och kunskapsöverföring mellan lokalsamhällen, beslutsfattare, experter och den akademiska världen. De har tagit på sig att informera och stärka lokalsamhällena som en del av bredare bevarandeprojekt genom kollegialt lärande och erfarenhetsutbyte, genom att hjälpa småbrukare att få tillgång till offentliga finansieringsmöjligheter och genom att investera i infrastrukturer av lokal, gemensam relevans. De spelar också en viktig roll genom att ge råd till lokalsamhällen i frågor av gemensamt intresse som rör deras expertområde, organisera offentliga samråd och företräda lokalsamhällenas röst i beslutsfattande forum, t.ex. i lokala råd eller i centrala institutioner som ministerier. Icke-statliga organisationer betraktas också som vakthundar när det gäller lagändringar på nationell eller lokal nivå, och de vidarebefordrar denna information till lokalsamhällena och försöker underlätta allmänhetens deltagande i politiska beslut, vilket främjar medborgarandan hos lokalbefolkningen och ökar de lokala myndigheternas ansvarstagande. De agerar också som ständiga och passionerade främjare av de lokala natur- och kulturvärdena, de lokala produkterna, jordbrukarna och hantverkarna i den "yttre världen", i massmedia, på mässor och konferenser. 

I Skottland handlade dilemmat i fallstudien om möjligheterna att skapa offentliga fördelar (dvs. landskapsvård för turism och rekreation) inom jordbruket samtidigt som man bibehåller den ekonomiska lönsamheten. De icke-statliga organisationerna kan i hög grad påverka marknivån när det gäller tillhandahållandet av offentliga nyttigheter.

I Frankrike ger miljöorganisationer rekommendationer och utbyten med jordbrukare och jordbruksrådgivare för att genomföra agroekologiska metoder. Nätverket för styrning inom jordbrukssektorn är komplext och den viktigaste kontroversiella frågan som observerades rör konsekvenserna av agroekologiska och miljömässiga metoder för jordbrukets produktivitet. Det uppstår spänningar mellan icke-statliga organisationer och aktörer i jordbruks- och försörjningskedjor, där jordbrukarna anser att det är upp till dem att bestämma hur de ska bedriva jordbruk och inte till icke-statliga miljöorganisationer eller samhället, inklusive offentliga institutioner. Det finns också en del av befolkningen som anser att de icke-statliga organisationernas ståndpunkter är för extrema. 

I Ungern, där projektet tog upp frågan om jordbevarande jordbruk, är de icke-statliga organisationernas/civila organisationernas roll relaterad till att öka allmänhetens medvetenhet om ohållbarheten i de nuvarande livsmedelssystemen som bygger på industrialiserat jordbruk. De förmedlar också konsumenternas intressen till aktörerna inom livsmedelsproduktionen och försöker utöva påtryckningar på dessa aktörer genom offentlig politik. I praktiken har det dock visat sig att dessa organisationer har liten eller ingen betydelse när det gäller inflytande.

I Italien låg fokus på att utveckla ett mer diversifierat odlingssystem i ett mycket specialiserat och marknadsorienterat vinodlingsområde för att öka det lokala jordbrukssystemets motståndskraft. Icke-statliga organisationer spelar en viktig roll när det gäller att kommunicera med lokalbefolkningen om de hållbarhetsutmaningar som det lokala jordbrukssystemet står inför, särskilt ekologiskt jordbruk. I Lettland, där den ekonomiska bärkraften hos gräsbaserad konventionell och ekologisk mjölkproduktion var det viktigaste problemet, är några få icke-statliga miljöorganisationer aktiva deltagare i det sociala nätverket, men de verkar utöva ett måttligt inflytande.

De icke-statliga organisationernas framtida roll i agroekologiska livsmedelssystem

Vår analys avslöjade en rad hinder och drivkrafter som hindrar eller underlättar genomförandet av agroekologiska metoder i de 15 projektländerna i Europa. Dessa visas i ordmolnet nedan och de grupperades i tre breda huvudteman: 

1. Brist på kunskap och socialt kapital; 
2. Brist på mervärde, bearbetning och marknadstillträde;
3. Ineffektiv utformning av politiken.

Ordmoln över de hinder och drivkrafter som identifierades i UNISECO:s 15 fallstudier.

Det måste nämnas, liksom i andra delar av detta avsnitt, att de 15 fallstudierna befinner sig i olika stadier i övergången till agroekologi och består av några fall där projektarbetet var inriktat på att initiera övergångar, medan det i andra fall var inriktat på att förbättra/stödja de agroekologiska metoder som redan finns på plats:

• Initierande fallstudier - hur man inleder övergången i ett konventionellt jordbrukssystem genom att genomföra huvudsakligen stegvisa förändringar i jordbrukssystemen. Dessa var Österrike, Schweiz, Tyskland, Finland, Frankrike, Grekland, Ungern, Sverige och Storbritannien.
• Förbättrande fallstudier - hur man kan förbättra övergången i jordbrukssystem som redan tillämpar agroekologiska metoder genom en omvälvande förändring som leder till en ny utformning av jordbrukssystemet och/eller hela livsmedelssystemet. Dessa var Tjeckien, Spanien, Italien, Litauen, Lettland och Rumänien.

I vissa fallstudier är de viktigaste hållbarhetsfrågorna av socioekonomisk karaktär (CZ, ES, LT, LV, RO), medan de i andra fall är av miljömässig karaktär (CH, DE, FI, FR, HU, IT, SE) eller både socioekonomiska och miljömässiga (AT, GR, UK).
Den lokala intressentgruppen med flera aktörer i varje fallstudie har utarbetat strategier för att ta itu med de ovannämnda hindren och drivkrafterna för respektive agroekologisk övergång. 

Strategierna, som kan läsas i rapport 3.4 om viktiga hinder för agroekologiska jordbrukssystem i Europa och gemensamt utarbetade strategier för att ta itu med dem, föreslår förändringar i styrningen av jordbrukssystemet och i marknads- och politiska incitament som förväntas stödja den agroekologiska övergången. Strategierna identifierar de olika aktörernas roller inom och utanför det social-ekologiska system som jordbruket är en del av, och hur de kan samarbeta för att ta itu med hindren och drivkrafterna och underlätta jordbrukarnas genomförande av agroekologiska metoder.

Ladda ner:

D3.4 - Report on key barriers of AEFS in_Europe and co-constructed_strategies (pdf)

           D3.4 - Annex 1 Inventory barriers drivers (xlsx)

Vi fann att en nyckelaspekt för framgångsrika agroekologiska övergångar är förbättrad kunskap om fördelarna med agroekologiska metoder och ekonomiska möjligheter, vikten av utbildning, fortbildning och livslångt lärande samt moget socialt kapital och stärkta samarbetsåtgärder och kollektiva institutioner i agroekologiska värdekedjor. Sådana processer måste stödjas av politiken och den offentliga sektorn som tar itu med frågor om ekonomiskt utnyttjande, marknadstillträde och maktförhållanden samt problem med överkonsumtion och matsvinn i livsmedelskedjorna, med konsekvenser för folkhälsa, social rättvisa och livsmedelstrygghet.

Icke-statliga organisationer har en roll att spela när det gäller att bygga upp kunskap och socialt kapital, vilket är ett viktigt hinder för agroekologi i Europa.

Det vanligaste hindret för agroekologi är bristen på kunskap om specifika agroekologiska metoder och deras hållbarhetsfördelar samt om de ekonomiska möjligheterna och de därmed sammanhängande osäkerheterna när det gäller att skapa mervärde av agroekologiskt producerade varor. Sådana hinder rapporterades i de flesta fallstudier, och detta återspeglar den kunskapsintensiva karaktären hos agroekologiskt jordbruk. Dessa hinder har främst att göra med bristande kunskaper hos jordbrukarna, men de belyser också behovet av specialiserad kunskap hos rådgivare och lärare som arbetar i yrkesskolor. En relaterad svaghet är den begränsade samordningen mellan aktörerna och även bristen på nätverk för kunskapsutbyte. Utan nätverk för utbyte av erfarenheter och kunskap känner sig jordbrukarna oförmögna att genomföra agroekologiska metoder, och bristen på institutionellt stöd kan skapa en känsla av ensamhet och trötthet hos jordbrukarna (t.ex. litauiska och rumänska fallstudier). 

I många fall fanns det också tecken på låg kapacitet och vilja att samarbeta på grund av svagt socialt kapital, individualism och rivalitet mellan jordbrukarna. I Östeuropa kan oviljan att samarbeta förklaras av de negativa erfarenheterna av nationaliserade kollektiva jordbrukssystem. Bristen på förtroende för jordbrukskooperativ, och den låga samarbetsviljan som följer av detta, är nära kopplad till ekonomiska hinder. Bristande samarbetsvilja kan t.ex. hindra möjligheterna till gemensamt inköp av infrastruktur för lagring och bearbetning eller till direkt marknadsföring.

Dessa resultat understryker behovet av åtgärder för att bygga upp förtroende och socialt kapital, vilket är en långsiktig process där icke-statliga organisationer definitivt har en roll att spela.
I Tyskland, som är en inledande fallstudie med minskad jordbearbetning, diversifiering av grödor och mellangrödor, kan de icke-statliga organisationernas kunskapsuppbyggande roll fortsätta att stödja agroekologin i ett fruktbart sammanhang, där jordbrukarnas beslutsprocess påverkas av informationsflödet och avtalsarrangemangen med, och de regler som tillhandahålls av, en rad olika aktörer. Det rör sig bland annat om aktörer som ger råd och främjar kapacitetsuppbyggnad, aktörer i värdekedjan och sammanslutningar i lokalsamhället som företräder miljöfrågor och specifika gruppers intressen. 

I Ungern, som är ett initiativtagande fall och som bedriver jordbevarande jordbruk, behövs icke-statliga organisationer och civila organisationer i en mer samarbetsinriktad miljö som skulle kunna ta formen av en nationell plattform för jordbevarande. Denna bör också omfatta aktörer i värdekedjan, myndigheter och administration, forskare, konsumenter och media och bör fungera som ett samrådsorgan i det politiska beslutsfattandet och som ett medel för att stärka kopplingen mellan vetenskap, politik och praktik. Icke-statliga organisationer behövs också för att öka konsumenternas medvetenhet om marken som en viktig naturresurs och för att bidra till att förkorta försörjningskedjan. 

I Rumänien, som är ett exempel på en förbättrad fallstudie för att uppnå en bättre balans mellan naturskydd och ekonomisk lönsamhet i det småskaliga jordbruket, är icke-statliga organisationer och civila initiativ en av drivkrafterna bakom den ökande efterfrågan på lokala livsmedel av hög kvalitet. Flera initiativ ger ovärderlig hjälp till jordbrukare som ansöker om EU-bidrag eller finansiering. Dessa initiativ skapar nya sammanhang för att främja småbrukare och lokala produkter och för att föra konsumenterna närmare producenterna. Detta bidrar till att lindra de ekonomiska begränsningarna i det traditionella jordbruket. Dessa aktörer bidrar också till att överbrygga klyftan när det gäller information och deltagande i det offentliga beslutsfattandet. Alla dessa roller som de icke-statliga organisationerna spelar för närvarande är viktiga även i framtiden, då mer kunskapsutbyte, marknadstillträde och en förbättrad politisk och rättslig ram är avgörande för att stödja agroekologiska metoder. 

I Sverige, som är en inledande fallstudie för diversifiering av odling av idisslare, styrs konsumenternas efterfrågan i stor utsträckning av vad som görs tillgängligt och vad som marknadsförs. Återförsäljare, livsmedelsindustrin, icke-statliga organisationer, offentliga organ och media är viktiga aktörer för att forma konsumenternas efterfrågan, och de skulle kunna bidra till att vända den uppåtgående trenden med växtbaserade livsmedel till en drivkraft för diversifiering.

Storymaps

UNISECO erbjuder mycket intressanta resultat i en rad fallstudier i olika geografiska och kulturella miljöer. I varje storymap ingår olika intressenter, inklusive icke-statliga organisationer/civila organisationer och lokalsamhällen. Här hittar du inspiration eller exempel på hur icke-statliga organisationer/civila organisationer och lokalsamhällen vidtar åtgärder på olika områden - från koldioxidneutral mjölk eller hållbar frukt till vattenkvalitet eller att hålla det småskaligt på mjölkgårdar. Så samhällen runt om i Europa kanske finner en eller ett par av dem mest relevanta. Utforska mer via hela samlingen av storymaps

VISA ALLA CASE STORYMAPS HÄR (på engelska)

VIEW ALL CASE STUDY STORYMAPS HERE (in English)