Nationella och regionala regeringar och förvaltningar har undertecknat eller anpassat sin politik till konventioner som tar itu med gemensamma globala utmaningar, särskilt FN:s mål för hållbar utveckling (länk på engelska), bekämpning av klimatförändringar, minskning av förlusten av biologisk mångfald och säkerställande av sociala rättigheter. Europeiska unionen har också undertecknat eller genomför politik och mekanismer som stöder genomförandet av sådana internationella ståndpunkter, som dess medlemsstater och deras regioner också har anpassat sig till. 

Ansvar och möjligheter på nationell nivå omfattar följande:

• Nationella strategier för den gemensamma jordbrukspolitiken, anpassade till varje lands behov. EU har gett rekommendationer för att se till att de nio specifika målen för den gemensamma jordbrukspolitiken uppnås och att de sex relevanta målen i strategierna "från jord till bord" och "biologisk mångfald 2030" följs i EU:s Green Deal. 
• Utforma och genomföra strategier som återspeglar nationella politiska prioriteringar, t.ex. social, ekonomisk, miljömässig, planerings- och utbildningspolitik.
• Utforma och genomföra strategier som uppfyller internationella åtaganden, t.ex. FN:s Parisavtal), som "syftar till at stärka det globala svaret på hotet från klimatförändringarna inom ramen för hållbar utveckling och insatser för att utrota fattigdomen", och konventionen om biologisk mångfald (CBD), som syftar till att "bevara och på ett hållbart sätt använda den biologiska mångfalden till förmån för nuvarande och framtida generationer". 

Resultaten från UNISECO-projektet visar hur övergången till agroekologiska jordbrukssystem och jordbruksmetoder kan vara ett sätt att ta itu med utmaningar av global betydelse, särskilt klimatförändringar, minskad förlust av biologisk mångfald, hållbar produktion och konsumtionsmönster samt social rättvisa. 

Dessa bevis kommer från arbetet med lokala aktörer i jordbrukssystemen i fallstudier (länk på engelska) i 15 länder runt om i Europa, i olika socioekonomiska, miljömässiga och kulturella sammanhang, och från analysen av de territoriella konsekvenserna av storskaligt genomförande av agroekologiska metoder inom ramen för framtida scenarier för de europeiska livsmedelssystemen.

Dessa uppgifter har legat till grund för politiska rekommendationer som tar hänsyn till de särskilda förhållandena för agroekologiska övergångar i de olika länderna och regionerna och som har sammanfattats i policysammanfattningar.